hej, läste nyss linas blogg och kom och tänka på min mormor.. jag saknar henne grymt mkt och känner mig elak dom stunderna jag nt tänker på henne. Men nästan hela tiden tänker jag på allt det roliga vi har gjort och kan sitta och småfnittra för mig själv men efter en liten stund är det som om någon inte vill att jag ska tänka på det bra och bara avbryter allt och tar fram tankarna som jag hade under tiden hon va sjuk och mådde dåligt. mina sista ord till henne och när hon låg i sin säng med slutna ögon och var blek, hon andades inte... jag tror hon väntade på att hela släkten skulle vara i ohamn, för att natten hon dog så hade jag och pappa kommit vid 10 tiden på kvällen. det kan ju vara så elr va det bara dags.. jag kommer ihåg att jag vaknade av att mamma och pappa inte va nere utan dom hade gått upp.. och klockan var lixom halv 5 på natten.. jag förstog direkt att nu var mormor död. det var en hemsk tanke. min mormor var min livsglädje och jag grät hela tiden i typ 2 dagar.. känner mig samtidigt skyldig till hennes död. En kväll satt vi på nedervåningen och kollade på en film, sen pratade vi i paosen och då fick mormor jätteont i magen men hon trodde inte att det var farligt. jag sa att hon borde åka till sjukhuset för det kasnke är farligt : nej lilla gumman, det är inte farligt va det hon sa, dom orden, den meningen kommer jag aldrig glömma... men det blev aldrig bättre och dom åkte till sjukhuset det var där dom fick det hemska beskedet. min mormor hade cancer. vilket jag aldrig förstått, hon rökte inte eller något och jag tyckte det var så orättvist.. mamma berättade inget för mig utan jag såg att hon mådde dåligt och frågade vad det var, hon hade en tumör i magen. men allt skulle lösa sig.. jag tror att innerst inne så viste mormor att det inte skulle gå.. en dag när vi var där en dag så skulle mormor få dropp. men läkaren typ bara stog och babbla så jag frågade varför hon inte hjälpte mormor ist. men fick inget svar.. den sista tiden så var min mormor väldigt mager och man såg att hon var sjuk.. jag mådde inte bra den tiden.. sen så hände det.04.09 den 19 agusti 2006. sen mormors begravning kan jag nästan nt gå förbi kyrkogården utan att gråta. när mamma pker dit så stannar jag oftast hemma.<3jag älskar dig mormor och jag glömmer dig aldrig<3
rest in peace Inger Johanne Dahlberg<3